Rekordmånga pappor överlåter 130 SGI-dagar av föräldraledigheten!
Igår skrev DN att rekordmånga tar ut pappaledighet. Uttaget har ökat från 24 till 34 dagar på 10 år. Tre anmärkningar på det:
1. Alla dagar utöver de tio första dagarna som ges till pappan benämns föräldraledighet. De har nämligen samma status som majoriteten av kvinnans dagar.
2. Männen överlåter fortfarande ca 130 av sina SGI-dagar- ca 30 brinner inne (och räknar vi in lägstanivådagarna är det ytterligare ca 50 som ej används).
3. Det kommer alltså att ta ca 160 år att uppnå jämställdhet. DN räknar på ett annorlunda sätt med procentuell ökning men är det inte mer logiskt att räkna en ökad dag per år?
Någon som tycker att det är dags att vi designar om den här rättigheten lite? Vi har ju ändå skrivit på en konvention om barnets bästa och propagerar för gemensam vårdnad när föräldrarna separerar oavsett hur dåliga föräldrar man varit innan?
Jag har oerhört svårt att förstå föräldrar som inte delar någorlunda lika på barnets dagar. För det är ju just barnets. Barnet har rätt att få vara med både sin mamma och pappa (eller sina föräldrar, oavsett kön) och det är en stor otjänt mot partnern men framförallt mot sitt barn när man väljer att överlåta sina dagar till den andra. Den är en så kort period i livet det gäller och pengarna ska inte få styra. Klarar man inte ett litet inkomstbortfall under den korta tiden det faktiskt gäller så tror jag inte att man klarar fortsättningen heller ekonomiskt.
För oss har det varit ett lätt val, vi delar lika och de hundralapparna det handlar om i månaden är ett billigt pris för att vi båda ska få en bra start som föräldrar och att vår dotter växer upp i en familj där vi delar lika på ansvaret.
Jag kan inte annat än att hålla med dig fullständigt Emma! Nu när man får jämställdhetsbonus minskar ju glappet i pengar också. Det har dessutom fastställts i en undersökning att det ekonomiska bortfallet inte är av den betydelse som folk hävdar. Den enskilt största faktorn som avgör hur mycket föräldraledighet mannen tar ut är hur hög utbildning denne har. Desto högre-desto större sannolikhet att man tar ut sina dagar.
Nä, det är bara att individualisera- för barnets bästa- tycker jag!
Jag tycker man ska få välja precis ur man vill. Ingen annan ska kvotera, lägga sig i hur man vill göra. Jag växte upp med en mamma som var "hemmafru" och kanske är det därför jag tycker som jag gör. Men, det har inte blivit något annat fel på mig ;)
Malin: Jag växte också upp med en mamma som var hemmafru. Kanske därför jag tycker som jag gör. Och med individualiserad föräldraförsäkring får alla fortfarande välja hur länge man ska vara hemma/vem som ska vara hemma. Staten subventionerar bara inte för att paren ska kunna ta ut ojämnt vilket i sin tur leder till ojämnheter i resten av samhället (bl a genom diskriminering i arbetslivet p g a presumtion för att unga kvinnor kommer vara borta länge från arbetet).
Samma här, min mamma var också hemmafru.
Jag är totalt emot kvotering i alla andra fall, men gällande föräldraförsäkringen så kan det vara enda lösningen. Till en viss del pga diskrimineringen i arbetslivet, men främst för att jag tycker att barnet har rätt till båda sina föräldrar under sina första år. Hur mycket den andra föräldern som inte är hemma från jobbet än gör under sin lediga tid så blir det inte samma sak som att vara ensam med barnet under dagtid med allt vad det innebär.
Ja, Emma, jag håller med dig även där. Och en skillnad gentemot alla andra områden där kvotering föreslås är att det här ju faktiskt inte handlar om kvotering i dess vanliga bemärkelse utan om en ökad individualisering av en förmån (som redan är individualiserad egentligen- det är bara det att man Aktivt kan överlåta allt utom 2 månader).
