moderskapet

Häromdagen gick en nära vän till mig med i gruppen ”Jag hatar din barnvagn” på Facebook. I det tillfället önskade jag lätt att han hade gjort det i slutet av nästa vecka istället, när min graviditet blir offentlig där. Jag har nämligen tänkt på det här med barnvagnsmaffian ett par gången nu den senaste tiden. Med sympati! Och vet ni varför? Jo:

·      Varje gång man ska gå på ett allmänt kommunikationsmedel så finns det antingen någon som står mitt bland allt folk på hållplatsen och röker alternativt röker i närheten och snart ska på bussen. Och vad är det för fel med det då? Du har aldrig varit gravid eller? Tänk förstärkta luktsinnen kombinerat med en vilja att helst inte utsätta sitt ofödda barn för en massa rök-/röklukt.

·      Varje gång man sitter på ett allmänt kommunikationsmedel i rusningstid och det inte finns några platser kvar, vilka sitter på platserna? Tonåringar och män som brer ut sig över ett antal säten. Inte syns väl en 18-veckors gravidmage under en vinterjacka (tack för årets väder verkligen) och inte syns det väl att någon med foglossning kanske skulle behöva din plats bättre?

·      När det är halt ute (ja, det har ju hänt ett par gånger den senaste tiden) så vill alla fram snabbt i gångkorridorer anpassade för en där det dessutom förekommer blixthalka. Återigen, det syns inte hur illa det skulle kunna gå om du ramlade som gravid eftersom du bara är halvvägs gången. Folk kan därmed knuffas på i god stil. Om jag hade varit en normal instabil gravid hade jag säkerligen ramlat (ett antal gånger) vid det här laget. Nu är jag bara en instabil gravid som är uppvuxen med sådant här väder till skillnad från övriga gångtrafikanter där jag bor.

·      Folk kan ibland äta tonfisk på kontoret (inte i köket alltså). När man är inne i värsta illamåendeperioden.

·      Konstant när du är gravid känner folk ett behov av att uttala sig om din kropp, känna på din mage, fråga om din vikt. Ingen frågar om hur du och din man tänkt dela upp föräldraledigheten. Den förutsätts du ta rakt av.

·      Folk står som road blocks flera meter framför bussen (och ska bara säga hejdå till alla kompisar som står vid den andra hållplatsen som ligger före den där bussen man ska till går) när det kommer en buss (som redan 30 andra väntar precis vid ingångarna på). Man försöker tränga sig förbi dem. De står orörliga och säger: Ja, alltså jag ska ju också med den bussen. Jaha, du har foglossning och behöver sitta ned med tanke på hur bråttom du har ser jag (säger jag inte).

·       Kids (18-åringar) har snöbollskrig på den enda vägen som leder fram till bussen. Det är halt. Du har foglossning. Och ingenstans att ta vägen mer än att gå bakom dem och akta dig för att halka ihjäl dig och få en snöboll på dig. När de fortsätter kasta ända fram till hållplatsen blir du less och säger till. Men det finns effektivare sätt…

Och det är där barnvagnsmaffian kommer in! Kör över idioterna, gå i bredd. Alla får ta straffet för majoriteten har gjort sig förtjänt av den. Inte? Nähä, då tycker jag att du aktivt ska gravidspana nästa gång du kastat dig fram till den sista platsen på bussen. För någon behöver säkert sitta mer än du.

Själv önskar jag stundtals att vi hade köpt en sådan här (som upplysningsvis ska väga 20kg):

Istället för en sådan här (som väger 10 kg):

Kanske ska önska mig en begagnad Emmaljunga istället för en Mulberry i födelsedagspresent…

Igår skrev DN att rekordmånga tar ut pappaledighet. Uttaget har ökat från 24 till 34 dagar på 10 år.  Tre anmärkningar på det:

1.     Alla dagar utöver de tio första dagarna som ges till pappan benämns föräldraledighet. De har nämligen samma status som majoriteten av kvinnans dagar.

2.     Männen överlåter fortfarande ca 130 av sina SGI-dagar- ca 30 brinner inne (och räknar vi in lägstanivådagarna är det ytterligare ca 50 som ej används).

3.     Det kommer alltså att ta ca 160 år att uppnå jämställdhet. DN räknar på ett annorlunda sätt med procentuell ökning men är det inte mer logiskt att räkna en ökad dag per år?

Någon som tycker att det är dags att vi designar om den här rättigheten lite? Vi har ju ändå skrivit på en konvention om barnets bästa och propagerar för gemensam vårdnad när föräldrarna separerar oavsett hur dåliga föräldrar man varit innan?