Dop inbokat!
Med tanke på att vi äntligen gjorde klart våra tackkort för bröllopet (bara typ 7 månader efter ;)) så var det helt klart dags att ta tag i dopplaneringen i helgen! Så nu har vi bokat kyrka och församlingslokal till slutet av oktober (strategiskt planerat efter höstlovet så att min familj ska kunna ta en långweekend här nere). Japp, då var det bara att ta tag i kortdesign, tema och mat igen då!
Den här gången blir det lite mindre ambitiöst och lite färre gäster, känns som att vi lärde oss en del från förra gången (med andra ord så vill jag gärna inte vara lika stressad igen). Och därför är det lika bra att sätta igång med kortskapande och gästlistor redan nu och inte bara fastna i den roliga delen av planeringen (den som består i mer planering och mindre utförande) alltför länge.
Egentligen är det väl lite knäppt av oss att döpa barnet överhuvudtaget med tanke på att ingen av oss är döpta och vi båda tycker att våra föräldrapars anledningar till det- att låta oss välja själva- var alldeles utmärkta. Men, vi ser båda en stark poäng i konstruktionen av sociala sammanhang och att knyta upp ett bra nätverk kring oss själva och barnet och på så sätt är sådana här ritualer inte så dumma. Sedan hoppas jag att vi lyckas förmedla tillräckligt goda kunskaper i att dekonstruera normer till vårt barn så att det själv kan välja vilka bitar som denne vill köpa när den kommer i den åldern.
Ambitiöst! Själv har jag knappt funderat på dop och vi har ändå tänkt ha det innan sommaren är slut :-)
Hehe, ja! Men ni kanske ska ha det uppe i norr då och slipper slåss om tider? Vi är skrivna i den mest centrala församlingen så jag anar att det är en viss rusch efter att hyra det likaledes centrala församlingshemmet som bara kostar 500,- för medlemmar ;).
Jo, vi har ju tänkt ha det där uppe förstås :-) Blir det så att vi köper huset som vi (JAG!) är sugen på så har vi kyrkan tvärsöver gatan ;-)
Aha, det låter ju helt strålande! Hoppas att ni köper det då :).
Måste bara övertyga maken om att 300kvm boyta inte är något dåligt...
Hoppas att du lyckas! Jag vet inte hur stort huset var som jag växte upp i men det var tre våningar och en stor källare så kanske var det åt det hållet. Grymt skönt även om det var mkt jobb som mina föräldrar aldrig hann göra på det.
Vi fick avskriva det huset, det visade sig att grunden behövde dräneras om och att stammarna inte var bytta sen huset byggdes 1932 typ. Lite för mycket jobb och lite för mycket extrakostnader. Nu kikar vi på ett annat hus som är riktigt fint, enda problemet är att det ligger lite avsides vilket gör maken (och mig till viss del) lite skeptisk.
Oj, ja, jag såg lite om det i din blogg- låter tufft! Har själv bott i ett hus från -30-40talet så jag vet hur mkt som kan behöva göras (det hindrar mig dock inte från att vilja ha ett exakt likadant själv, haha). Hoppas att det går bra med nya huset istället! Tror säkert att det mesta löser sig, i en storstad har man ju ofta en bit in till centrum om man bor i hus ändå.
