Att hålla en graviditet hemlig...
... är freakin' inte lätt!
Jag är i v.17 nu och hittills har vi bara berättat för våra närmaste familjer och typ fem vänner. Alla kompisarna ska få reda via UL-bild på Facebook om ca två veckor- får se om någon blir lite förvånad åtminstone (vi gifte oss i somras så de flesta går väl och väntar på det- de har inte varit fega att fråga ingående om det tidigare i alla fall). På jobbet ska jag berätta nästa vecka, känns som att det är dags.
I måndags frågade en (fräck) kollega om jag gått upp två kg i helgen (ja, så går det när man klär sig i för bylsiga kläder för att att dölja magen som kanske inte ens är så stor egentligen). Det hade jag inte såklart. Däremot har jag gått upp en del sedan jag började utan att de klippt det ännu även om samma (fräcka) kollega är väldigt bra på att fråga när vi ska ha barn.
Anyhow ska det bli rätt skoj att få det berättat och återigen kunna ha lite tightare kläder från och med mitten av nästa vecka. Och slippa förklara varför jag äter en massa mellanmål. Och slippa slingra sig ur alla after work-förslag (inte poppis alls). Och casha in lite grattis såklart ;).
I v.14 var jag bra less på att dölja det alltså men nu är vi redan här. Och om två veckor ska vi på UL. Det blir fint.
Det är ganska skönt sen när "alla" vet, då kan man klä sig i fina mammakläder. Tycker jag är ganska mysigt! Hoppas allting går bra :)
Ja, det ska bli sjukt skönt att kunna variera sin klädsel lite mer från och med nästa vecka :).
Får jag lova att fråga, varför håller ni det hemligt så "länge"? Hälsningar från en som var ivrig och berättade i typ vecka 8 ;)
Nej, jag vill helst hålla huvudanledningen privat men en annan anledning är att vi inte orkar bebistjat i 9 månader efter att just ha stått i centrum med bröllopsprat i nästan ett år. Folk har en tendens att utveckla så mkt åsikter så desto längre jag/vi kan slippa dem, desto bättre...
