moderskapet

Dagens kollegekommentar: Det syns att du har sovit dåligt den här veckan för du ser mycket smalare ut nu. (Det enda jag har sagt var att jag sov dåligt i natt och nej, kollegan verkar helt aningslös om att jag är gravid trots att an själv tjatar om det då och då- alltså om när jag ska bli gravid- vi har jobbat ihop i snart 3 månader för övrigt).

På bussen imorse: två tjejer som diskuterar en gravid klasskompis viktuppgång. Fatta, hon har redan gått upp 10 kg trots att hon bara är i femte månaden, oj, och man SKA ju bara gå upp 12 kg på hela tid och så mycket vill jag aldrig gå upp när jag blir gravid. Men hon är ju inte tjock, nej, all vikt ligger ju på magen men ändå!

På min älsklingssajt (som min BM starkt avrått mig från) Familjeliv diskuterades häromdagen hur någon vid sina sinnens fulla bruk kan välja att döpa sina barn till gammeldags namn. Då tänker man ju bara på gamla personer på ålderdomshem osv.

De namn som de föreslog istället var namn som ganska många vuxna kineser brukar välja när de ska välja sitt nya engelska (amerikanska) namn. Jag undlåter att exemplifiera vidare.

Vårt barns namn är redan bestämt. Det blir antingen gammeldags eller rockstjärna. Får vi två (någon gång, helst inte nu) kan vi ju jämföra vem som blir mest mobbad. Perfekt socialt expriment.

Min/vår BM älskar Friskis och Svettis har jag märkt. Redan för en månad sedan när vi var där för vårt introduktionssamtal frågade hon om var jag tränade och tipsade om F&S istället. Nu när vi var där i förra veckan frågade hon när mitt gymkort går ut och berättade om alla bra gravid- och mammabarngrupper som finns på Friskis.

Är hon sponsrad? (Obs- vi går inte privat utan nöjde oss med gamla hederliga MVC).

Jag fattar inte varför jag ska välja gym efter hur gravid jag är eller efter hur många barn jag har klängandes runt halsen för tillfället (troligtvis inget när jag vill träna eftersom jag har en man som kommer hem någon gång lagom till dess åtminstone- och sedan kan jag träna på dagen när han är föräldraledig). Mitt gym är superfint och det går alldeles utmärkt att följa den träningsbok för gravida som jag har införskaffat.

Och jag har inget större behov av att träffa en armé av gravida/mammor som ändå bara har helt annorlunda åsikter än jag själv och dessutom är i en situation då det är helt normalt att vädra biologism deluxe.

Så sorry Friskis och BM, mig får ni inte. Jag har roligare saker för mig än att hålla på med gympa anpassad för 50-åringar.

(Intressant slutnotering- hon tipsade inte blivande pappan om förälderbarngympa på samma sätt. Surprise. )

En sak som jag förvånas över ofta är hur legitimt det idag verkar vara att argumentera med utgångspunkt i sin egen miljö. T ex frågade folk på familjeliv.se (heaven för just den här formen av argumentation) om någon hade blivit gravid trots att de tagit svininfluensasprutan under ägglossning. Jag kunde svara ja på den frågan och vips vara alla övertygade om att det inte fanns någon risk.

 

Ett annat exempel var när en närstående valde att styrka sina argument med att denne hade en person i sin närhet som minsann stödde tesen som denne först utan framgång försökte driva med hjälp av fakta.

 

Många anser att den som inte har barn inte kan uttala sig om barnuppfostran och föräldraledighetsuttag. Och så kan man utifrån sina egna erfarenheter styrka sin åsikt om vad som är bäst för barnet. Jag fattar inte riktigt hur man tänker när man argumenterar så.

 

Inte behöver man väl ha gått juristlinjen för att inse det absurda i den här typen av argumentationsteknik? Inte ska man väl behöva vara forskare för att förstå det absurda i att grunda sina åsikter enbart på personlig empiri?

 

När det kommer till föräldraledighet så finns det ungefär en miljard (nä, men kanske snart) böcker/artiklar skrivna om vad som påverkar uttaget och hur det i sin tur påverkar barnet och förhållandets stabilitet. Hur kan man bortse från forskning när man väljer sina åsikter? Jag vet att forskning kan vara flawed men om forskaren använder rimliga assumptions och påvisar trovärdiga slutsatser- hur kan man låta bli att se det uppenbara?

 

Jag kommer nog aldrig att förstå det. Kanske är jag för lättköpt och borde lita mer på magkänslan. Huvudet kan ju ha fel men inte magen eller de egna upplevelserna...

Jag:- Älskling, jag är less på den här ungen, den har ärvt sitt colanappsbehov från dig och kommer snart börja sparkas. Jag är säker på att den har ärvt allt från dig eller vad skulle du ha gjort om du legat i min mage?

Igår skrev DN att rekordmånga tar ut pappaledighet. Uttaget har ökat från 24 till 34 dagar på 10 år.  Tre anmärkningar på det:

 

1.     Alla dagar utöver de tio första dagarna som ges till pappan benämns föräldraledighet. De har nämligen samma status som majoriteten av kvinnans dagar.

2.     Männen överlåter fortfarande ca 130 av sina SGI-dagar- ca 30 brinner inne (och räknar vi in lägstanivådagarna är det ytterligare ca 50 som ej används).

3.     Det kommer alltså att ta ca 160 år att uppnå jämställdhet. DN räknar på ett annorlunda sätt med procentuell ökning men är det inte mer logiskt att räkna en ökad dag per år?

 

Någon som tycker att det är dags att vi designar om den här rättigheten lite? Vi har ju ändå skrivit på en konvention om barnets bästa och propagerar för gemensam vårdnad när föräldrarna separerar oavsett hur dåliga föräldrar man varit innan?

Nyss hemkomna från BM, proverna såg bra ut men järnvärdet var redan nu lågt, som väntat.

Ja, eftersom vi inte inväntar några hormoner här så har vi (jag) därför idag konstruerat en i princip fullständig inköpslista, komplett med indelning efter affärer där det ska inhandlas, estimerade kostnader samt tidsplanering för inköpen. Vi har sedan lagt in alltihop i ett tjusigt excelark där vi ser intäkter på sparkonto (eftersom en del av utgifterna kommer täckas därifrån) och kostnader ut till bebis månad för månad. Jajamen, man har väl planerat ett bröllop, skönt att få användning för lite av den tidens lärdomar igen!

En sak som jag inte förstår är hela den här grejen med att springa runt och shoppa allt inför barnet/barnens ankomst precis innan det ska födas alternativt när det just fötts. Tycker att det ser himla osmidigt ut faktiskt men ändå så kryllar det av dem.

Ok, jag erkänner- mitt luktsinne är en mess just nu. När det lagas ärtsoppa tycker jag att det luktar choklad och när det görs tomatsoppa luktar det ärtsoppa. Känner mig lite som Jordgubbatårtas kompis när hon målar av bergen när hon står i en park (en referens som alla hänger med på antar jag).

 

Idag har vi tittat på vagnar. Det innebar inte mer än att vi fortsatt bestämde oss för att beställa en Bugaboo Cameleon i mörkrgrått och rosa så fort vi fått bekräftat att vi verkligen bara ska ha ett barn. Vagnen kommer alltså se ut ungefär såhär (fast jag det rosa överdraget är mer cerise nuförtiden tror jag och här ser underdelen ut att vara i mörkbrunt och ej i mörkgrått).

 

Få vet om det ännu men resan mot Moderskapet har börjat. Om ca 6 månader ska vi få minst ett barn om allt går som det ska. I den här bloggen tänker jag skriva ganska exakt om hur vägen dit känns och hur moderskapet kan formas om man inte tror överdrivet mycket på allt som man matas att tro som blivande förälder (läs: mamma för mamma är så speciell, mamma har en speciell anknytning med barnet och mamma vet bäst).

Här kommer ni aldrig få läsa saker som:

• Man måste amma. Amma är alltid bäst. Det har WHO sagt.
• Nu när det är en månad kvar till födseln kommer hormonerna som gör att jag vill stanna hemma och fixa hemmet och boooa. (Av den anledningen att min hjärna är snabbare än mina potentiella och troligtvis överreklamerade hormoner och därför har tillsett att allt fix är klart lagom till efter ultraljudet- ca 4-5 månader före barnets födsel).
• Åh nu måste jag gråta och sedan skratta och sedan bli arg. Så är jag jämt ändå.
• Åh vad jag njuter av att riktigt äta för två. För mig är det inget nöje att gå upp 30 kg även om det är för en god sak.
• Kvinnor bör vara hemma minst 1½ år med varje barn eftersom det är bättre för familjens ekonomi/varje familj måste få bestämma själva/kvinnor måste amma under den första tiden varför det är lämpligt att hon tar den största delen av föräldraledigheten/kvinnor förstår sig på barn bättre.

Istället får ni höra lite om hur resan går framåt, om dumma kommentarer jag får på vägen samt såklart se bilder på alla tjusiga saker vi köper. Och säkert en hel del annat som jag kommer på allteftersom.

Välkomna!