moderskapet

...girl! Nu ska jag gå ned mig i träsket av alla små söta klänningar trots att det egentligen är lite emot mina principer att könsklä sina barn. Det är bara det att jag/vi hade köpt kläder åt det gulliga/fluffiga/rosa hållet även om det var en pojke (som synes på tidigare inköp) och nu vågar jag mig på klänningar också. Och det är så fint eftersom jag bara klär mig i sådant själv. Jippie!

Har inte sovit en hel natt sedan januari. Dagar som idag blir det extra påtagligt. Vaknade halvfem (efter ett par störningar under natten) och kunde ej somna om. Två viktiga möten varav jag verkligen inte kunde bidra med något konstruktivt under eftermiddagens.

 

Foglossningen (jag avskyr det ordet) gjorde ont när jag tog mig mellan de fyra plaster där dagen utspelade sig (alla spridda over staden men bussarna och vagnarna var hyfsat generösa).

 

Känner att det är himla svårt att få grepp om hur jag ska lägga upp mitt job för att hinna komma igång.

 

Men jag hade en trevlig lunch. Och jag har en strategi för hur jag ska lyckas komma på vart mitt project ska gå, eller ja, jag vet var jag ska börja tills jag vet.

 

Det blir bra. Jag ska bara sova lite.

Vecka 22+5. Jag vaknade 4 gånger i natt för att gå på toa. Jag var tvungen att äta smörgås två gånger under natten. Jag kan inte sova med kudde på huvudet längre för att stänga ute ljuset eftersom jag inte får tillräckligt med luft (det får jag alltid annars). Bebisen sparkar på sidan om jag ligger på sidan för att informera att det bör jag sluta med omedelbart.

 

Foglossning sedan en månad tillbaka.

 

Skulle inte det här komma i v.30 typ?

 

Men jag klagar inte trots att alla tjatar hål i huvudet på mig om ’vad det blir’ eller om min viktuppgång är normal (jag är inte ens över en normalviktig kvinnas BMI-maxgräns, give me a break!) eller om jag mår illa (please låt mig döda nästa person som undrar om jag mår bra och vill höra alla detaljer).

 

Det blir fint det här. Jag jobbar på så att jag kan ha ett bra flow att upprätthålla när jag går på min (enligt alla andra alldeles för korta) föräldraledighet om sådär 4 månader. Men ja, visst får bebisen gärna komma om 10 veckor även om jag räknar med att gå till v.43 (ja, jurister gillar ju att förutsätta högsta risken).

... har pitchat idén om en inkubator som tar över från nu för ett par nära personer som är biotekniker. Den refuserades dessvärre tills vidare. De förstod nog inte att det inte var ett skämt. Om de är män? Korrekt.

 

Nu ska jag packa min gymväska, ska bli en sådan där hurtig gravid igen. Var tvungen att göra ett uppehåll på ett par månader på grund av trötthet men nu är jag tillbaka. Använder mig av boken "Stark, glad, gravid" för intruktioner. För att späda på bilden, ja.

 

Nu är de här med full kraft- könsspekulationerna! Vad vill ni ha och vad tror ni att det blir och jag tror att det blir en tjej eftersom din mage står i Venus etc. Faktiskt roligare än jag trodde men det dödar inte faktum att jag kommer vara vansinnigt less om det ska fortsätta i 20 veckor till. Därför ska vi se till att boka in det där könsultraljudet. Snart.

Idag ska vi på UL, äntligen! Vi har inte gjort ett enda UL hittills så det är mycket spännande såklart. Och lite nervöst, men vi tror att det ska gå fint. Tror inte vi kommer att få reda på könet trots att vi vill (pallar inte spekulationer om en så obetydlig sak i 23 veckor (ja, jag räknar med minst två veckors övertid) till).

 

Ska jobba lite hemifrån innan det är dags. Fick lite underliga jobbesked igår (ja, det var snarare antydningar) så jag älskar inte mitt jobb lika mycket idag men det ska säkert ordna sig. Vi har kommit så långt nu. Jag tänker inte panika. Jag har bestämt mig för att ha kakan, äta den och spara den samtidigt och så ska det bli!

 

UL-resultat to follow...

Mitt jobb är verkligen helt fantastiskt från flera aspekter. Speciellt om man är gravid och trött. För förutom att jag får ägna mig åt min mycket snäva specialinriktning inom juridiken har jag mycket goda möjligheter att jobba hemifrån. Och när man är gravid kan en extra halvtimmes sömn verkligen vara guld värd. Och i sommar när allt är tungt och varmt kan jag flexa mig fram till den bekvämaste arbetsplatsen, tror till och med att jag kan lägga in semester ganska sent innan jag vill ta ut den.

 

Så japp, alla ni som vill ha ett bekvämt jobb när ni är gravida- leta efter forskarpositioner inom något samhällsvetenskapligt ämne :). Sedan så är såklart vissa dagar helt späckade med möten och då finns naturligtvis ingen flexibilitet men än så länge ligger den mest intensiva mötesperioden ca två veckor framför mig så det gäller att passa då.

 

(Det bästa är att jag får så mycket mer gjort hemifrån eller från biblioteket eftersom jag kan jobba helt ostört.)

Den ska vara nu. I andra trimestern. Tröttheten ska försvinna, håret ska glänsa etc. Själv sover jag I bästa fall mellan 20-6.30 med två uppvak. Oftast känns det lite knepigt att somna 20 så då kanske jag somnar 21 eller 22 (ja, 22 är egentligen pure craziness och tack vare att jag ville se Solsidan i fredags har jag varit helt ur fas hela helgen) och vaknar tre-fyra gånger.

 

Men hey, jag orkade ju gå på gymmet mellan vecka 10-13 i alla fall! Var det en man som skrev gravidhandboken eller?

 

Nu ska jag försöka jobba in tid så att jag kan vara helt ledig på ultraljudsdagen i veckan.

Nu har jag äntligen berättat på jobbet om min graviditet och det gick himla bra! Inte alla som har förmånen att ha en manlig chef som själv delat föräldraledigheten lika med sin fru och därmed vet hur värdefull den tiden är.

 

Är nu riktigt nöjd att jag tog det här jobbet och att vi vågade chansa på att börja försöka direkt trots att jag riskerade att bli gravid samtidigt som det skulle starta. Nu slipper jag vara gravid på min födelsedag och kan dessutom kombinera jobb och barn supersmidigt. Kanske låter banalt men den senare biten har jag varit orolig för ända sedan jag började läsa till jurist för över fem år sedan!

 

Nu ska det bara göras UL och sedan få alla veta det! Hoppas att allt ska se bra ut nu (eller ja, nu och nu- nästa vecka är det ju).

... är freakin' inte lätt!

 

Jag är i v.17 nu och hittills har vi bara berättat för våra närmaste familjer och typ fem vänner. Alla kompisarna ska få reda via UL-bild på Facebook om ca två veckor- får se om någon blir lite förvånad åtminstone (vi gifte oss i somras så de flesta går väl och väntar på det- de har inte varit fega att fråga ingående om det tidigare i alla fall). På jobbet ska jag berätta nästa vecka, känns som att det är dags.

 

I måndags frågade en (fräck) kollega om jag gått upp två kg i helgen (ja, så går det när man klär sig i för bylsiga kläder för att att dölja magen som kanske inte ens är så stor egentligen). Det hade jag inte såklart. Däremot har jag gått upp en del sedan jag började utan att de klippt det ännu även om samma (fräcka) kollega är väldigt bra på att fråga när vi ska ha barn.

 

Anyhow ska det bli rätt skoj att få det berättat och återigen kunna ha lite tightare kläder från och med mitten av nästa vecka. Och slippa förklara varför jag äter en massa mellanmål. Och slippa slingra sig ur alla after work-förslag (inte poppis alls). Och casha in lite grattis såklart ;).

 

I v.14 var jag bra less på att dölja det alltså men nu är vi redan här. Och om två veckor ska vi på UL. Det blir fint.

Ok, jag erkänner- mitt luktsinne är en mess just nu. När det lagas ärtsoppa tycker jag att det luktar choklad och när det görs tomatsoppa luktar det ärtsoppa. Känner mig lite som Jordgubbatårtas kompis när hon målar av bergen när hon står i en park (en referens som alla hänger med på antar jag).

 

Idag har vi tittat på vagnar. Det innebar inte mer än att vi fortsatt bestämde oss för att beställa en Bugaboo Cameleon i mörkrgrått och rosa så fort vi fått bekräftat att vi verkligen bara ska ha ett barn. Vagnen kommer alltså se ut ungefär såhär (fast jag det rosa överdraget är mer cerise nuförtiden tror jag och här ser underdelen ut att vara i mörkbrunt och ej i mörkgrått).

 

Få vet om det ännu men resan mot Moderskapet har börjat. Om ca 6 månader ska vi få minst ett barn om allt går som det ska. I den här bloggen tänker jag skriva ganska exakt om hur vägen dit känns och hur moderskapet kan formas om man inte tror överdrivet mycket på allt som man matas att tro som blivande förälder (läs: mamma för mamma är så speciell, mamma har en speciell anknytning med barnet och mamma vet bäst).

Här kommer ni aldrig få läsa saker som:

• Man måste amma. Amma är alltid bäst. Det har WHO sagt.
• Nu när det är en månad kvar till födseln kommer hormonerna som gör att jag vill stanna hemma och fixa hemmet och boooa. (Av den anledningen att min hjärna är snabbare än mina potentiella och troligtvis överreklamerade hormoner och därför har tillsett att allt fix är klart lagom till efter ultraljudet- ca 4-5 månader före barnets födsel).
• Åh nu måste jag gråta och sedan skratta och sedan bli arg. Så är jag jämt ändå.
• Åh vad jag njuter av att riktigt äta för två. För mig är det inget nöje att gå upp 30 kg även om det är för en god sak.
• Kvinnor bör vara hemma minst 1½ år med varje barn eftersom det är bättre för familjens ekonomi/varje familj måste få bestämma själva/kvinnor måste amma under den första tiden varför det är lämpligt att hon tar den största delen av föräldraledigheten/kvinnor förstår sig på barn bättre.

Istället får ni höra lite om hur resan går framåt, om dumma kommentarer jag får på vägen samt såklart se bilder på alla tjusiga saker vi köper. Och säkert en hel del annat som jag kommer på allteftersom.

Välkomna!